Jag är inte säker på vad det är med juli som gör alla så ansträngda. Kanske är det den ökade värmen i kombination med det förutsägbart hemska vädret. Kanske är det fotbollsvakuumet, frånvaron av de 90-minutersträffar av adrenalin som håller knarkarna vid förstånd. Kanske är det bara så att alla är på semester och har tagit några drinkar.
Att nolla på manin som associerar Leeds United Twitter under de senaste veckorna, en semester och några drinkar skulle förmodligen göra alla gott.
Jack Clarke-försäljningen höjde temperaturerna i början av månaden men reaktionen på detta var mer av en uppgiven axelryckning, supportrar som var missnöjda över att se honom lämna men tröstade av det faktum att han ännu inte hade blivit en stjärna vars avgång skulle orsaka stor skada. Vi har sett allt förut.
Hans återkomst på lån lugnade ytterligare all separationsångest, liksom ankomsten av ytterligare några värvningar. Harrisons återkomst och det skarpsinniga förvärvet av Ben White var milt glädjande, men bara aptiten för Helder Costas ankomst.
Teamet för sociala medier överträffade sig själva när Costa värvade, kopplar ihop det smidigt med tillkännagivandet av ett ytterligare partnerskap med Deliveroo och det framtida utlägget på £15 miljoner antydde att vi faktiskt hade någon form av transferkatt.
Stormmoln samlades dock högt över leenden och sociala medier och dånet från en avlägsen svensk träningsplan blev allt mer öronbedövande. Var var Pontus Jansson?
Svaret visade sig vara i en Bielsa-påtvingad exil, på jakt efter förlossning och utan tvekan svängde med armarna i häpnad över denna upplevda orättvisa. När blixten slog ner och historien om hans utträde stärktes, splittrades Leeds United-fansen.
Det råder inget tvivel om hans talang, men hans attityd och förmodade ego verkade inte passa bra hos den eldiga argentinska managern som tyst har viftat yxan på det mest brutala sätt. Det är lätt att svepas med av hans extroverta passioner, men en mer rättsmedicinsk tillbakablick över säsongen avslöjar mer subtila brister.
De till synes onödiga, otrevliga felen blev kostsamma. Jansson gav bort frisparken hemma till Norwich att Vrancic rullade hem för att se oss ett mål efter 5 minuter. Det ständiga teatrala bråket med domare som drog på sig otaliga gula kort blev tröttsamt för supportrarna, men framför allt för hans kollegor. Det fanns alltid en känsla av att Jansson behövde barnpassning av en mer nykter mittback.
Frustration verkade äntligen koka över i Aston Villa-matchen där Gaetano Berardi och Kalvin Phillips var synbart upprörda med svensken vid hans vägran att verkställa Marcelo Bielsas order att släppa in målet.
Det råder ingen tvekan om att Pontus Jansson älskade Leeds United och ibland avgudade vi honom också. Det finns många i fansen som ser de rapporterade 4 miljonerna pund som betalats av Brentford för sina tjänster som en förolämpning, men det faktum att det inte fanns något högre erbjudande på bordet berättar sin egen historia. Med ett sus från en dåligt underhållen Bic-penna var han borta.
För många fans ligger frustrationen inte i svenskens försäljning, utan i ångesten för att han inte kommer att ersättas tillräckligt. I och med Aapo Halme och Paudie O’Connors avgång har Leeds nu sålt tre av sina mittbackar och supportrarna hoppas att den oerfarne Ben White inte kommer att hamna i djupet.
Missnöjet efter Janssons förestående försäljning förvärrades av att Adam Pope bekräftade att ryktet som snurrade runt en eventuell Kemar Roofe-flytt till Rangers “har ben”. Ilskan börjar svälla och i och med att Kalvin Phillips avtalsförhandlingar fortsätter är tålamod en bristvara.
Vad händelserna under de senaste veckorna har gjort är att öka spänningen och förväntningarna på Leeds-truppen, men särskilt på Bielsa. Känslan verkar vara att efter att ha spelat hård boll med Jansson måste han och hans trupp nu backa upp det med action både på och utanför planen.
I morgon börjar vårt försäsongsprogram borta till York City, första chansen för oss att få en titt på Bielsas Leeds efter Jansson. Glamourslipsen med våra rivaler mellan Pennine och Pennine är den som sticker ut, men de mer pragmatiska supportrarnas blickar kommer redan att riktas mot den där premiären med Bristol City.
Förlora det, eller blanda ihop en oduglig prestation, och pressen är på. Låt oss inte glömma att fotboll är måttstocken. Alla intriger däremellan är helt enkelt kanonmat för clickbait.
Blås i visselpipan, ref.
#lufc
